Så var det måndag och just nu känns det tomt. "ensam i världen, här e jag". I morse åkte Eufemia och Pauline hem till Sverige, och lika väl som jag ville ha kvar dem ville de stanna. Det kommer inte bli sig likt utan er, inte alls. Ska göra mitt bästa för att hålla tempot  :)

 

Nu blir det att börja om från början... ringa det första samtalet till någon helt främmande människa och hoppas på personkemi.